Nu skulle du varit här, i vårt liv. Du skulle sovit, skrikit, ätit. Du skulle legat i min famn och i Isaks. 

Du skulle ha en mamma och en pappa.

En faster och en moster.

En mormor, en farmor. En morfar, en farfar.

Du skulle haft så många som ville träffa dig, se på dig och hålla dig. Aldrig kommer dom få se dig, hålla dig. 

 

Det gör mig så ledsen. Jag vill att alla ska se hur otroligt vacker du var.

 

Men det skulle bara varit så om du hade varit frisk. Om du hade haft hjärtat på rätt sida, om blodet hade runnit rätt. Om inte allt skulle varit helt fel inuti. Du skulle ha lidit och slutat andas direkt när du kom ut i ljuset. Istället fick du sakta somna in i värmen i magen... Du kände ingenting och du led inte. 

 

Jag kommer alltid tänka på dig. Jag kommer tänka att du skulle fyllt 1 år nästa septemer. Jag kommer tänka att du kanske skulle ta dina första steg i November. Du skulle firat dina andra Julafton i december. 

 

Jag kommer alltid tänka vart vi skulle varit i livet. Du kommer alltid finnas med i tankarna.