katastroftänkaren 2.0

igår hände något som inte hänt på länge. Det började smyga sig på när jag lagt mig i soffan. Ångest
 
Ångest och en konstig känsla i kroppen. Kanske är det alla hormoner. 
 
Ibland vet jag inte vad jag har ångest över. Jag försöker tänka ut vad det kan va... och när man försöker tänka ut vad det kan va så tänker man på jobbiga saker. Det vad det som hände. 
 
Vi gick och la oss. Sömlös låg jag där, med ångest och tänkte på allt. 
 
Jag som varit så lugn, inte tänk så jobbiga tankar och tänk att allt löser sig hur det än blir. Igår var jag den där katastroftänkaren, inte den lugna utan den sjuka. Sjuka katastroftänkaren. 
 
Katastroftänkaren tänkte på vad som kan hända, tänk om bebisen dör i magen? Tänk om han eller hon redan är död? Tränade jag för hårt på gymmet förut? Lyfte jag för tungt? Tar upp telefonen och söker på gravid och styrketräning. Du kan lyta tungt, bara det känns okej. Bra. Bort med den tanken. 
 
Men tänk om bebisen dör vid förlossningen, tänk om han eller hon inte andas? Men lärkarna är duktiga idag, bort med den tanken. 
 
Jag vill att Lilja skulle få träffa sitt lillasyskon. Den tanken... den kommer aldrig att försvinna. Den kommer alltid finnas kvar. Hur positiv jag än försöker vara, hur mycket jag än försöker pressa bort tankarna så kommer alltid den tanken att finnas i min hjärna. Men det gör ingenting, jo det gör mig ledsen, men det gör ingenting ändå... För tanken på att tanken på Lilja som storasyskon skulle försvinna gör mig ännu mer ledsen. Så tanken att Lilja finns i himlen för sitt lillasyskon, det gör mig ledsen men ändå glad. Hon är ju där, jag vet det. 
 
Så många tankar, så många traktorhjul på mitt bröst igår kväll. 
 
Rädslan att förlora någon mer man älskar

katastroftänkaren är lugn

Jag är gravid. 
 
Visste inte riktigt hur jag skulle börja det här inlägget så går rakt på sak. Jag är gravid, igen, nästan precis ett år och två veckor efter jag blev gravid med Lilja.
 
Hur det känns? Fantastiskt. Overkligt. Lite otäckt. Men mest fantastiskt. 
 
Jag går in i vecka 16 imorgon, shit vad tiden går fort.. Vi har redan hunnit med tre möten på MVC, ett där vi bara pratade och två ultraljud. Det första ultraljudet gjordes i vecka 12, då är bebisen väldigt liten så man kunde inte fastställa att allt såg bra ut eftersom allt är i miniatyr. Men de man såg trodde man såg bra ut. Andra ultraljudet var igår, nu i vecka 15 alltså. Nu hade bebis vuxit och man kunde se att både hjärta och magsäck satt på RÄTT sida. 
 
Den lättnaden. obeskrivlig
 
Men hon skrämdes lite, "ja och hjärtat sitter ju på höger sida". Hann ju bli livrädd innan hon sa "ELLER NEJ alltså jag menar på vänster sida men det är ju spegelvänt i datorn". Trodde för en sekund att mitt eget hjärta skulle hoppa ut, men det sitter kvar. Så med andra ord, hjärtat sitter på VÄNSTER sida, och magsäcken likaså. 
 
Allt annat såg också helt normalt ut. Det känns lite konstigt. Jag hade inte blivit så förvånad om något varit fel, det har ju hänt förut menar jag... 
 
Trodde dock jag skulle ha mer panik än vad jag har, känns mig mer orolig. Men jag är faktiskt ganska lugn, vilket är jävligt lustigt eftersom jag är en katastroftänkare (har jag tappat nyklarna så har nån snott dom och gjort inbrott och tänt på huset i princip). Mina tankar nu går mer såhär: Det finns kanske 1 chans på miljarden att exakt samma sak ska hända igen. Men sen finns det ju andra hemska saker, som missfall, sjukdomar osv. men det tar vi då i så fall. Så tänker jag, katastroftänkaren. Bra va? Sen får vi väll se hur länge jag är så lugn...
 
Men i alla fall, nu vet ni, ja ni som läser bloggen alltså. Dom flesta vet ju redan, så känn er inte prioriterade. Haha skojar
 
Puss å hej

backe och bananpannkakor

Idag körde jag och Frida ett träningspass i solen. Svetten rann på oss och nästan tårarna också haha. Passet: 
2×backe 
3×10 axelpress 
2×backe 
3×10 ryggrodd 
2×backe
3×10 biceps 
2×backe 
3×10 triceps 
2×backe 

Efter det här va man helt slut. Så stolt över Frida som alltid tror att hon inte kan, men så kör hon järnet iaf. Grymt bra! 

Unnade oss detta efteråt, sjukt värda

RSS 2.0