Sommaren är i full gång, hänger inte riktigt med känner jag... Det händer så mycket nu. Vi ska iväg på massor saker, och snart flyttar vi! Den här sommaren kommer gå så fort.

 

I början av sommaren kände jag att det inte spelade någon roll om vi skulle göra något eller inte, jag såg inte fram emot saker som jag brukar göra... Jag ville bara va, ville inte vara glad. Nu har jag kommit till en punkt när jag känner att jag faktiskt kan se fram emot saker, känna mig glad och förvntansfull för vad sommaren har att erbjuda. 

 

Visst saknas Lilja mig, oss. Men hon är här ändå, med oss vart vi än är, vad vi än gör. När jag tänker på Lilja nu så känner jag mig både ledsen och glad. Jag vet att vi besparade henne så mycket lidande, jag vet att vi gjorde rätt. Jag är ändå tacksam för att jag fick bära dig i nästan 21 hela veckor. Tacksam för att jag fick hålla dig i några timmar i min famn, titta på dig, hålla min finger i din hand. Jag är så tacksam att jag fick se dig, att jag fick se att du inte hade ont eller kämpade. För du sov redan, och du såg så fridfull ut. Så vacker. 

 

Jag vet att du sover gott min ängel