Jag klagade på att jag hade stor mage, att den inte va fin, att jag inte kunde ha några kläder, att jag saknade att äta brieost. Fyfan. Idag skulle jag göra allt för att få ha Lilja i magen igen, frisk. 

Jag saknar min mage, min fina, fina stora, stora mage. Jag saknar att inte få äta brieost, saknar mina trötta fötter. Saknar att inte kunna ha mina vanliga kläder. Jag saknar att vara gravid! 

Jag är så tacksam för den tiden jag fick känna den otroliga känslan av att vara gravid. Nu skulle jag aldrig ta den känslan för givet, vilket jag gjorde då.  Man får verkligen ett helt annat perspektiv på livet när någonting händer. Prioriterar och tänker på ett annat sätt. Det jag tyckte va viktigt förut är inte alls lika viktigt förut. 

Det viktigaste i livet är famil och vänner. Punkt slut