update

Vilken flashback jag fick i lördags. Jag ringde till förlosningen för rådfrågning då jag tyckte att bebisen rörde sig mycket mindre och inte alls med samma kraft. Det hade kännts så i tre dagar men tålmodig som jag är så tänkte jag att han snart skulle ge mig några rejäla sparkar. Men torsdagen gick, fredagen och lördagsförmiddagen också. Så ja, jag ringde och sa som det va. Inte särskillt orolig just då, rätt så lugn ändå. Men barnmorskan tyckte att jag ändå skulle åka in för säkerhets skull och titta. 
 
Isak jobbade, så ville inte ringa och oroa honom. "Hej, du jag skulle bara säga att jag åker till förlossningen nu". Haha nej, då skulle han bli så nervös, så jag åkte in själv, utan att säga något till någon. Ringde på dörren och åkte upp till förlossningen. Mötte en barnmorska som visade in mig på ett rum och sa att hon som skulle undersöka mig skulle komma snart. 
 
Det rummet. Det va där jag duschade sist efter att jag födde Lilja. Och två dörrar till höger var rummet där lilja föddes. Det va där vi satt med henne i famnen och bara grät. Jag kände hur jag började andas snabbare, pulsen gick upp, både för att jag tänkte tillbaka men också för att jag blev mer och mer orolig för lillen i magen. 
 
Sköterskan kom i på rummet och hälsade, hon sa vad vi skulle göra. Jag fick två remmar runt magen och hon höll en aparat så jag kunde höra bebisen hjärtljud. Åh vilken lättnad! 
 
"Och ni hade ett barn sen innan?" Ja, fast i himlen. Sköterskan satt sig på sängkanten, tog min hand och sa förlåt jag läste inte din journal innan. Jag ville hjälpa dig så fort som möjligt. Det är lugnt sa jag. Sen fick jag berätta vad som hänt. Hon förstod då min oro ännu mer. 
 
Jag fick ligga där med den där apparaten på magen i 30 minuter, och om jag kände några rörelser skulle jag trycka på en knapp. Och självklart så sparkade han ju mer än han gjort på flera dagar nu, så typiskt men så skönt! Att ligga och lyssna på hans hjärtljud i 30 minuter var som att vara i himlen, all oro bara rann av mig och även om min puls var hög så kände jag mig lugn. 
 
Dom gjorde även ett ultraljud för att vara på den säkra sidan. Och som jag hade trott så hade han vänt på sig, huvudet uppåt och fötterna neråt. Tydligen kändes sparkarna mindre då. 
 
Allt såg bra ut, hjärtljuden var bra. Så skönt! 
 
Imorgon ska vi till MVC och mäta magen och lyssna på hjärtat igen, vanlig kontroll bara. 
Kanske att vi ändå får en bebis med oss hem den här gången? Ja, det börjar faktiskt sjunka in. Alla bebiskläder är tvättade, sängen kommer idag, vagnen väntar. Och ja, listerna i barnrummet ska sättas upp förstås. Vi är redo för en liten mini i vårt liv!
 
drömsängen levereras idag, so happy! 
 

Hoho?

Så tomt här... Skyller på att det är sommar. 
Slänger upp lite bilder från dagarna som gått sålänge
 
Efter en hemsk dag på jobbet fick jag en ros av min fina vän Frida, du är guld!
 
Lunch på stan
 
 
 
 
 
Picnic med finaste
 
Mycket häng i hängmattan har det blivit
 
Och en del häng på skanvik
 
Och lillen han växer <3
 
 
Puss sålänge

RSS 2.0