sjukt

Har spenderat tre dagar i Karlstad. För er som inte vet så läser jag förskollärare på distans mot Karlstad. 

Har haft närträff som det så vackert kallas. Den mest givande och intressanta på 2 1/2 år faktiskt. Det handlade om hur vi gör när vi ser att ett barn far illa, anmälningsplikt, barnmisshandel, socialtjänstens del i det hela och fick även träffa barnläkare och polis. Fick höra många fall av när barn blivit riktigt illa behandlade. 

Jag kan aldrig förstå hur man kan behandla ett barn illa. Hur man kan misshandla sitt barn, förgripa sig sexuellt på sitt barn. Jag förstår inte överhuvudtaget hur man ens kan se något sexuellt i barn. Hur man kan behandla sitt barn så illa psykiskt att han eller hon vill ta sitt liv, hyr man kan döda sitt barn. 

Hur fan kan man vara så sjuk i huvudet att man kan döda ett barn? Det finns ingenting i det jag kan förstå.

Det är med en tung känsla i kroppen jag lämnar Karlstad den här gången. Jag mår illa, känner att jag blir så fruktansvärt jävla förbannad. Men samtidigt med en känsla av att jag kan göra skillnad. Jag kan, så fort jag har en minsta liten misstanke på att ett barn i förslag far illa, anmäla detta. Det är min plikt. 

Jag kanske kan förhindra att det går ännu längre, att göra så att barnet kan få hjälp. 

Men fortarande, så jävla sjukt att man ska behöva ha en kurs i detta. För mig är det självklart att man behandlar barn ned respekt, ger dem kärlek, omsorg och lycka. 






Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0