Fick bekräftelse på att våra tankar och vårt beteende i sorgen är helt normala. Gråt och skratt, sorg och glädje är alla en del av sorgen. Reaktionsfasen befinner vi oss i. Hon sa att det antagligen kommer en dag när allt blir väldigt verkligt och ännu tyngre än det är just nu. När man minst anar det, har lagt ner garden lite och känner sig lugn så kommer värsta smällen. Den går jag nu och väntar på. 

Efter det brukar man sakta ta sig framåt, dag för dag och steg för steg, sa hon. Alla är olika, sörjer på sitt sätt. Inget är fel, inget är rätt. 

Ångesten var också helt normal. Särskillt på människor med mycket kontrollbehov. Jag är en sån människa, måste ha kontroll. Koll på allt, blir lätt orolig, nervös, stressad. Fick andningsövningar jag skulle göra när den kommer, provade förut. Det funkar. 3 djupa andetag och det blir faktiskt lite bättre för stunden. 

Nu ska jag andas och sova. Imorgon bär det av till Loftahammar, mor, far och landet. Natti