Tänker på dig hela tiden, vad jag än gör. Har jobbat den här veckan, men det har faktiskt gått bra. På jobbet går man in i någon slags roll, professionell vet jag inte men... en roll är man i iaf. Igår hade ja första kunden som inte visste vad som hade hänt och frågade. "Vad smal du har blivit ". Ja, sa jag. Det blev inte som vi hade tänkt oss. Livet blev inte som vi hade tänkt oss.  

För på några sekunder (känns det som) tog livet en tvärvändning. Det vi längtat efter så länge, det vi planerat inför, det vi va så lyckliga för, allt. Allt tog bara slut. Vände. Jag tänker ofta på hur det skulle varit om jag fortfarande hade Lilja i magen. Vad jag skulle gjort just i denna stund. 

Ingenting blev som det skulle. Men vi har varandra och tillsammans är vi starka. Tillsammans har vi redan kommit långt i vår sorg, men den gnager fortfarande i hjärtat. Och det kommer den alltid göra. 

För ingenting blev som det skulle