Idag ska jag för första gången sedan allt hände gå till skolan. Måste det idag. Sista redovisningen, sista veckan. Jag är så oerhört tacksam för att jag har mina två klasskamrater, kunde inte fått det bättre! Dom stöttar, hjälper och finns där. 

 

Sista veckan i skolan, sen jobb. Tror det blir bra att jobba också, ha någongting att sysselsätta mig med och inte tänka så mycket. Men det kommer bli svårt med alla som frågar... "Hur mår du?" "Skulle inte ni ha barn?"

 

Jag känner att jag måste komma på något bra att säga innan jag börjar möta människor, annars kommer jag nog bara stå tyst... eller säga något konstigt. Men vad säger man till någon som beklagar sorgen? Säger man tack? Jag har aldrig varit med om det här så jag vet ju inte...