Jag försöker någonstans se ljuset i allt mörker. Men hela tiden är allt som en grå dimma. Försöker att inte tänka på det men hela tiden återkommer jag till tankarna. Allting påminner mig. Jag ser barn överallt, jag ser kläderna vi har köpt till dig, jag ser min mage. Värst av allt är att jag hela tiden känner dig, du sparkar och far där inne. Jag vill att vi ska ligga och känna på magen tillsammans och skratta när du sparkar. 

 

Ingenting blev som vi hade tänkt oss. Ingenting

 

Den kärlek jag känner till dig är helt enorm. Även att jag inte har träffat dig så älskar jag dig så fruktansvärt mycket.

 

Jävla skit