Lite sol

Äntligen, efter all motgång, uppförsbacke och sorg, så har vi fått lite medgång. Även om ingenting kan väga upp den sorg vi har känt och känner så fick vi ändå en gnutta glädje i livet nu. Vi är husägare. 
 
Vi började leta hus på allvar när vi fick veta att vi skulle ha barn. Ville inte bo i en liten tvåa med en alkolist som granne, kändes inte bra. Vi har tittat på många hus, fram och tillbaka. Varit med på två budgivningar, förlorat båda. Kändes som att vi aldrig skulle få ett hus, bara motgång. 
 
Men igår fick Isak ett sms av mäklaren: Säljarna accepterar erat bud.
 
Höll på att sätta i halsen när Isak ringde och berättade. Tänkte nog först att det inte var sant, inte kan väll vi få lite medgång nu? Men jo, det fick vi. Äntligen. 
 
Vi blev glada (Svärfar också). Äkta glädje, inget falskt leende eller falskt skratt. Äkta glädje. Isak och jag, husägare. Låter rätt bra! Självklart kommer huset att kännas tomt. Lilja skulle ju också bott med oss där. Men hon finns med oss ändå, hela tiden. 
 
Ibland, eller ganska ofta, har jag på sistone fått skuldkänslor för att jag har varit glad för stunden eller skrattat... Skuldkänslor för att jag varit lite lycklig i all sorg. Varför ska jag få vara glad när Lilja inte är här? Men det är vanligt att känna så, att man inte får vara glad. Och självklart vet jag att man får vara glad. Jag tror Lilja skulle velat haft en glad mamma, därför tänker jag... att jag ska leva för henne. Jag ska leva för vår saknade och vackra dotter. För det hade hon velat, hon hade velat se sin mamma och pappa glada och lyckliga. 
 
Sorgen kommer alltid att finnas kvar, den försvinner aldrig. Men på något sätt lär man sig att leva med den. Vi glömmer aldrig, aldrig! Men sorg behöver inte betyda att man är ledsen hela tiden, sorg är ett arbete. En process. Det tar lång tid och det får det göra. Men någonstans måste man börja. Och vi börjar här.
 
Vi ska leva för dig vår vackra dotter, Lilja



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0