Det är storm i mitt huvud. Evig tornado med 1000 små virvelvindar som drar runt allt åt alla håll. 

 

Är det mitt fel? Har jag inte ätit rätt? Har jag gjort något för att skada vår bebis i magen?

 

Tankarna är värst på kvällen, eller när jag är själv. Vaknar mitt i nätterna och kan inte sluta tänka. Det ekar i huvudet. "Magsäcken på fel sida - hjärtfel". Vår lilla älskling får inte vara sjuk. Får inte. Får inte. 

 

Jag känner att det rör sig, puffar där inne. Sparkar, boxas, vänder på sig. "Den kanske sparkar för att den vill säga att Hallå jag mår bra!". Han sa så, min kille. Han är så stark, men jag vet att han lider innuti. Han stärker, stöttar och hjälper mig - hela tiden. Samtidigt som han står på benen själv. Han är fantastisk. Utan dig skulle jag inte klara det här. Älskar dig.

 

Och jag älskar dig, du som är i min mage. Jag vill lära känna dig, se ditt ansikte, din söta näsa och dina vackra ögon. Jag vill hålla dig i min famn, aldrig släppa taget. 

 

Vi pendlar mellan hopp och förtvivlan. 

 

Just nu lever vi på hoppet