ingenting

Ibland sitter jag och tänker på vad jag ska blogga om... Det mesta i den här bloggen handlar om sorgarbete för mig, om att få skriva av sig, att få tänka högt. Men sen tänker jag, det finns ju egentligen inte någonting som stoppar mig från att blogga om allt annat också... Så här kommer ett blogginlägg om.. nått
 
Idag har jag varit i skolan. När man går distans så sitter man framför två tv-skärmar. Ena skrämen visar föreläsaren och den som pratar, alltså så visas de andra eleverna på andra campus när de pratar. Och vi ser oss själva och dokument på den andra skärmen. I alla fall... efter att ha gått utbildningen i två år så har jag upptäckt en dålig sida hos mig själv (finns bara en). Jag har nämligen kommit på mig själv i att sitta och hata en person på andra sidan skärmen.. Ja, visst har jag träffa henne några gånger när vi varit i Karlstad på närträff. Men jag har aldrig pratat med henne och hon har aldrig pratat med mig. 
 
Men ändå avskyr jag henne. Starka ord, jag vet... Men hela hon är bara så... AAARRRRRRUUUUGHHGH
Hon är så bäst, bättre än alla andra. Hon har så sjukt konstiga åsiker, hon avbryter folk, hon svarar på fel saker. Hon klär sig som.. ja, jag vet inte vad. Bara sättet hon rör sig på får mig att avsky henne. 
 
Men herregud Cecilia Johansson. Hur fan kan du hata en människa som du inte ens har pratat med, som du inte ens har gett en chans? 
 
Vet inte. Men jag avskyr henne i alla fall, fast att jag inte överhuvudtaget har någon rätt till det. 
 
Jag skulle inte klara av att vara i samma rum som henne ensam i en timma. 
 
Vilken hemsk människa jag måste va som dömer... Hon får ju klä sig hur hon vill, prata hur hon vill, avbryta vem hon vill och jag ska inte hata henne för det. 
 
Men det gör jag. Stackars människa
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0