flashback

Igår var vi på ultraljud igen. Fyfan så nervös jag var innan, och så nervös när jag låg där.
 
Hon började köra med den där apparaten på magen, berättade massor om vad hon såg. Skönaste var när hon sa att hjärtat såg normalt ut. 
 
Men. När njurarna skulle kollas så blev det sådär otäckt tyst igen. Sådär tyst det blev sist. Åt helvete, tänkte jag. Åt helvete heller. Fan heller. Men jo, allt såg inte rätt ut, allt var inte bara bra. Inte njurarna. 
 
Nu ska jag inte va så negativ kanske, det kunde varit värre. Bebisen såg ut att ha vätska i njurarna, vilket oftast försvinner under graviditeten. Men man måste hålla koll på det, följa upp. Så vi ska tillbaka på måndag och kolla igen. Hon sa att det "såg ut" som att det var vätska, men hon var osäker eftersom bebisens armbåge skuggade precis där hon ville mäta och titta. 
 
Förhoppningsvis är det borta på måndag. Och om inte, så får vi väll ta det då. Det är inget livshotande. Det som kan hända, om nu bebisen har vidgat njurbäcken som det kallas, är att den kan på urinvägsinfektion och därför måste få antibiotika när han/hon föds. Oftast växer det bort det första levnadsåret.
 
Men nu sitter jag ändå här.. ledsen, arg och fruktansvärt frustrerad över att ännu en gång inte få gå hem glad och bara lättad utan orolig som fan. Varför kan inte ALLT bara vara bra?
 
Nej, men allt kan man väll inte få. Jag ska ändå vara tacksam att det inte var något mycket mycket värre. Så får jag tänka. Så måste jag tänka. 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0