fredag

dagarna går upp och ner. Jag är tillbaka i berg-och-dalbanan. Igår var en dålig dag, idag är en bra dag. Samtidigt som jag längtar till onsdag, då vi ska åka till Linköping, så vet jag att jag kommer vara så fruktansvärt nervös när jag väl är där. 
 
Jag vet att när jag ligger där och får gele på magen, och dom börjar undersöka så kommer jag vilja spy av rädsla. Rädsla för att det ska bli samma sak som sist. Jag vill bara att dom ska säga att det ser bra ut, att dom har sett fel eller vad som. Vad som helst, men inte att det är allvarligt. Jag vill ha besked direkt, ingen tystnad. Tystnad är lika med fel, det har jag lärt mig. 
 
Snälla snälla snälla ge oss bra besked. Jag orkar inte oroa mig mer. Jag orkar inte känna som jag gör. Orkar inte med tankarna. 
 
Måste dock skriva om en annan sjuk grej... Jag har lyssnat vädligt mycket på förlossningspodden, den leds av Emma Philipsson. Podden gästas av människor som har en förlossningshistoria, något att berätta för omvärlden. Det finns både lyckliga och mindre lyckliga historier. Sedan jag började lyssna på den så har jag tänkt på att jag en dag skulle vilja vara med och berätta min historia, vår historia. I förrgår skrev jag ett långt mail till Emma och berättade en del av vår historia, med Lilja och vad som har hänt nu. Jag skrev att jag ville delta i podden längre fram. Jag frågade också om hon hade någon erfarenhet av de besked vi fått. Jag förväntade mig inget svar. Jag tänkte att hon säkerligen får 1000 mail om dagen och ett så långt mail som jag skrev skulle hon aldrig hinna med. Men efter några timmar plingar det till i mobilen och jag får ett svar. Trodde inte mina ögon först! Hon skrev att hon gärna ville att jag skulle gästa podden. Hon skrev också att hon förstod min oro men att jag skulle försöka sikta in mig på förlossningen och "lita på att tyget håller". Hon hade en nära vän som fått ett barn som hade en cysta, dock inte på njuren, men som hon hade opererat bort och allt gick bra. 
 
Jag blev så sjukt chockad att jag fick svar... Hon ville också gärna att jag skulle skriva hur allt gått sedan och att jag skulle höra av mig när jag var redo att vara med i podden. Hon könde att vår historia skulle bli lycklig tillslut, och jag hoppas verkligen hon har rätt! 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0